Rumsligt tänkande innebär att föreställa sig former, förstå var saker befinner sig i förhållande till varandra och föreställa sig hur de kan vridas, vändas eller passas ihop. Det används i matematik, naturvetenskap, kartläsning och vardaglig problemlösning.
Förskolans vägledning i England framhåller vikten av rika tillfällen för barn att utveckla rumsligt resonerande kring form, rum och mätning.
Vad forskningen visar
Det här är samband snarare än bevis för att det ena orsakar det andra, men de pekar mot lekfulla, billiga aktiviteter som är värda att göra ändå.
- Pussel: i en studie klarade barn som oftare lekte med pussel mellan två och fyra års ålder en rumslig uppgift bättre vid fyra och ett halvt, även när man tog hänsyn till familjebakgrund.
- Klossar: treåringar som var bättre på att kopiera klossmodeller tenderade också att ha starkare tidiga matematiska färdigheter.
- Rumsliga ord: barn som hörde fler ord som ”hörn”, ”sida” och ”hög” använde fler av dem själva och klarade rumsliga problem bättre.
Vardagliga sätt att bygga rumsligt tänkande
- Bygg tillsammans och kopiera varandras små klossmodeller.
- Lägg pussel och prata om kanter, hörn och att vrida bitarna.
- Använd lägesord: ovanpå, under, bakom, bredvid, igenom.
- Gå på formjakt: cirklar på en cykel, rektanglar i fönster.
- Rita en enkel karta över sovrummet eller vägen till affären.
- Lek kurragömma med ledtrådar: ”Den ligger bakom något mjukt.”
Prata om formers egenskaper
Utöver att säga ”triangel”, hjälp barnet att märka varför det är en: tre raka sidor, tre hörn. Development Matters (England) uppmuntrar vardagliga ord som ”spetsig”, ”rundad” och ”vasst hörn” när man pratar om formers egenskaper.
Håll det öppet
Fritt byggande är lika värdefullt som att följa instruktioner. Låt barnet experimentera, rasa och bygga om. I Kvasi använder Nidavellir, dvärgsmedernas rike, bygg- och formpussel i samma anda, men en låda klossar på golvet gör jobbet alldeles utmärkt.