Gå med

Mönster: den lekfulla starten på algebraiskt tänkande

Alla guiderTidiga tal7 min

Det viktigaste

  1. Barns mönsterförmåga före skolstarten förutsäger deras senare matematik, utöver allmän resonemangsförmåga.
  2. Börja med att kopiera ett mönster, fortsätt det sedan och hitta till sist den ”enhet” som upprepas.
  3. Mönster finns överallt: klapplekar, pärlor, klossar, sånger och dagens ordning.
Gå med i den gratis betan

Algebra låter som högstadiet, men rötterna finns mycket tidigare. I grunden handlar algebraiskt tänkande om att lägga märke till struktur: se vad som förblir detsamma, vad som ändras och förutsäga vad som kommer härnäst. En treåring som trär pärlor röd-blå-röd-blå gör precis det.

Forskare har tagit upprepade mönster på allvar av just det skälet, och resultaten är uppmuntrande för föräldrar, eftersom mönsterlek är billig, lugn och rolig.

Vad forskningen visar

I en studie som följde barn från låginkomstfamiljer från fyra till elva års ålder fann Rittle-Johnson och kollegor att tidig mönsterkunskap var en unik prediktor för barnens matematikresultat vid elva års ålder (ungefär i slutet av femte klass i USA), vid sidan av andra tidiga matematiska färdigheter.

En uppföljande studie fann att mönsterförmåga förutsade förskolebarns matematikkunskaper utöver deras allmänna resonemangsförmåga. Mönster är alltså inte bara ett tecken på ett begåvat barn; de verkar fånga något specifikt matematiskt: att se struktur och regelbundenhet.

Som alltid är en förutsägelse inget bevis för att mönsterlekar ensamma orsakar senare framgång. Men det är ett gott skäl att ge dem plats.

Tre steg i mönsterleken

  • Kopiera: du gör ett kort mönster med klossar eller pasta, och barnet bygger samma mönster bredvid.
  • Fortsätta: ”Röd, blå, röd, blå … vad kommer sedan?” Låt barnet fortsätta så långt det vill.
  • Hitta enheten: ”Vilken bit upprepas hela tiden?” Att se kärnan (röd-blå) är steget mot abstrakt tänkande.
  • Översätta: gör om ett färgmönster till ett klapp-stamp-mönster, eller ett ljud till former. Samma struktur, ny form.

Mönster i en vanlig dag

Klapplekar och rörelsesånger är mönster man kan höra och känna. Pärlor på tråd, staketspjälor, gatsten och kakel är mönster man kan se. Även rutiner är mönster: tvätta, borsta tänderna, saga, sova.

Att sätta ord på dem medan ni håller på, ”det går stort steg, litet steg, stort steg”, är det som förvandlar att lägga märke till något till tänkande.

Växande mönster kommer lite senare: en kloss, två klossar, tre klossar. Att fråga ”hur många nästa gång?” introducerar varsamt idén att en regel kan beskriva förändring.

Håll det lätt

Fel i ett mönster är intressanta, inte felaktiga. ”Oj, en grön! Upprepas det fortfarande?” bjuder in barnet att pröva sitt eget tänkande. Korta, lekfulla stunder, ofta, gör mer än något arbetsblad.

Vanliga frågor

I vilken ålder kan barn göra mönster?

Många tre- och fyraåringar kan kopiera och fortsätta ett enkelt tvådelat mönster som AB-AB. Att se den upprepade enheten och göra egna mönster kommer oftast därefter. Spannet för vad som är normalt är brett.

Är mönster verkligen matematik?

Ja. Att känna igen och fortsätta en regel är grunden för algebraiskt tänkande, och mönsterförmåga före skolstarten har visat sig förutsäga senare matematikresultat.

Källor

  1. Rittle-Johnson, Fyfe, Hofer & Farran, Early Math Trajectories: Low-Income Children’s Mathematics Knowledge From Ages 4 to 11Child Development, 2017
  2. Zippert, Clayback & Rittle-Johnson, Not Just IQ: Patterning Predicts Preschoolers’ Math Knowledge Beyond Fluid ReasoningJournal of Cognition and Development, 2019
  3. Development Matters: non-statutory curriculum guidance for the EYFSDepartment for Education, 2023