Att räkna på fingrarna är urgammalt och universellt. Ändå har många föräldrar fått höra att det är barnsligt eller borde upphöra. Forskare har studerat sambandet mellan fingrar och tal noga, och bilden är lugnande.
Fingrar och tal i hjärnan
I en studie med hjärnavbildning fann Berteletti och Booth att när barn mellan åtta och tretton år löste subtraktionsuppgifter i huvudet var hjärnans motoriska fingerområden aktiva, och större subtraktionsuppgifter gav mer aktivitet i områden som känner av fingrarna, trots att barnen inte rörde händerna.
Multiplikation visade inte samma motoriska fingeraktivitet. Fingrarna verkar förbli en del av hur hjärnan representerar tal.
Fingermedvetenhet går att öva
Gracia-Bafalluy och Noël rapporterade att en liten grupp fem- och sexåringar med svagare ”fingergnosi”, förmågan att utan att titta avgöra vilket finger som har berörts, klarade vissa taluppgifter bättre efter träning i att skilja fingrarna åt, även om andra forskare har ifrågasatt resultaten.
Jay och Betenson fann senare att små barn förbättrade sina kvantitativa färdigheter bara när fingerövningar kombinerades med tallekar.
Det här är små studier, så de är ett skäl till intresse, inte en garanti. Men ingen av dem tyder på att fingrarna håller barn tillbaka.
Fingerlekar att prova
- Fingerramsor och sånger där ett finger i taget rör sig.
- Visa mig fem. Visa nu fem på ett annat sätt (tre och två, fyra och ett).
- Snabb blixt: visa några fingrar en kort stund. Hur många såg du?
- Rör försiktigt vid ett finger medan barnet blundar. Vilket var det?
- Tio fingrar som en färdig ”tioruta”: hur många till för att få tio?
När fingrarna bleknar bort
När barn blir säkra på räknefakta använder de flesta naturligt fingrarna mindre, även om många vuxna fortfarande tar till dem vid knepigare uträkningar. Det finns ingen anledning att förbjuda dem. Uppmuntra flexibelt tänkande vid sidan av: ”Kan du se det i huvudet också?”