En modern barndom är ovanligt schemalagd. Sex eller sju timmar skola, läxor efteråt, sedan klubbarna och lektionerna som fyller resten. Varje timme har ett syfte, och varje syfte går att försvara på egen hand.
Problemet syns först i summan. Någonstans i allt detta försvann den oinbokade eftermiddagen, och med den den del av barndomen som inget schema kan leverera.
Ostrukturerad tid är inte tom tid
När barn verkligen lämnas åt sig själva förhandlar de om regler, hittar på problem, blir uttråkade och tar sig ur tristessen av egen kraft. Det är inte luckor mellan det nyttiga. Det är där självstyrning byggs.
På en lektion bestämmer en vuxen vad som händer. I fri lek bestämmer barnet, och att bestämma är en färdighet som alla andra. Den behöver timmar.
Mer undervisad tid är inte mer inlärt
Tid på ett ämne och framsteg i ett ämne skiljs snabbt åt. Uppmärksamheten falnar, och en trött timme lär ut lite. Kort, fokuserad övning utspridd över tid slår långa pass för nästan allt ett litet barn lär sig.
Det är ett hoppfullt fynd. Det betyder att samma framsteg kan kosta färre timmar, och de sparade timmarna är verkliga.
Skydda eftermiddagen
Behandla oplanerad tid som ett åtagande snarare än en rest. Håll en eftermiddag i veckan helt fri. Låt tristessen pågå i tjugo minuter innan du räddar barnet ur den, för det intressanta ligger oftast på andra sidan.
Och var skeptisk mot allt som kräver en timme för att lära ut det tio fokuserade minuter skulle kunna.